I morse vakna jag av väckarklockan och glömde för en stund varför jag ställt den. Just ja, från o me i dag skulle jag och Linn köra med morgonpromenad. Hon skulle ringa 9.30. 9.20 tog jag mig ur sängen och ser att hon smsat *vakna*
Äh tyst me dig, var min tanke då ;).
Men ut kom vi. Armen var död, eller snarare armarna när jag kom in. Inget headset. Och ändå hade jag bara gått i 35 min. Träffade på en enda människa under tiden. Och han verkade bara vara ute för hundens skull.

Nu några tim senare så må jag erkänna att det var skönt med en promenad på morgonen. Vi ska ut i kväll oxå. Då en längre promenad. Men dina armar då kanske ni tänker.
Jo var iväg till ELgiganten förut och skaffade mig ett headset. Jäkla fina killen som jag bad om hjälp. Jag våga knappt titta på han. Vilket pappa hade roligt åt sen. Så det blir att inviga headsettet i kväll.

Hur länge vi kommer hålla på med dessa promenader ihop vet jag inte men det är kvar för våra hälsor att vi gör så här. Lättare (i allafall för mig) att komma ut och gå då.