Det känns

Jag tog inga bilder. Maten var helt okej. Dock inte köttbullarna. Tror ingen vid mitt bord var nöjd med dem. Väldigt torra. Men ska ta allt i ordning. Idag efter jobbet när jag satt på bussen så klev ett av mina barn på med sin pappa. När hon fick syn på mig så kom hon fram och frågade om hon fick sitta bredvid mig. Det fick hon såklart :) Vi skulle av på samma ställe och där skulle vi gå åt olika håll. När jag sagt hej då och gått några steg så hör jag henne igen Hon: Maria? Kommer du inte träffa mig igen? Det där kändes. Barn har en annan tidsuppfattning. För henne så var det nog dags för mig att sluta nu. Jag förklarade att jag ska inte sluta riktigt än. Innan middagen så var det glögg och vi samlades vid ett av borden för att cheferna skulle dela ut några julklappar till vissa osv. När Annika reser sig upp och säger *Våran Maria ska lämna oss* så började min mage värka. Hon hade med ett paket som en hej då present. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Hon sa att jag ska flytta. Det är ju sant men det är ju inte anledningen till att jag slutade från första början. Men det är sant att det låter bättre att säga att jag ska flytta. Det är dock några veckor kvar men dagarna går med en rasande fart. innan jag vet ordet av så är det den 30e och min sista dag hos dem



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0