Allas värde

I bland kan man undra om man lever på 2000 talet eller 1800 talet. Visst Homosexualitet är mer accepterat nu men långt ifrån riktigt accepterat. Homofober säger att det är sjukt att vara homo. Jag säger att det är sjukt att inte anse att alla är lika mycket värda. Att kärleken är vacker vare sig det är kvinna/man, man/man eller kvinna/kvinna. Det är en sak att tänka i huvudet att det är fel och en annan att skrika ut det, göra någon illa eller sätta upp lagar att gör man något som har med homosexualitet att göra så får man straff. det är hemskt att säga att jag tycker att de som vågar gå ut med att de är homo är modiga. För det är just vad de är för vad som helst kan hända. Vi i Sverige har det ganska bra om man gämför med andra länder. Här straffas man inte lika mycket.
Jag hoppas verkligen att det kommer att gå frammåt. Att allt fler accepterar. Låt alla få älska.
 
Michael Mårtensson i Highlights skrev häromdagen ett innlägg på sin facebook som jag vill posta här i min blogg och jag hoppas att ni alla tar er det till er. Sätt er ner och tänk. Och sprid gärna detta vidare. Ingen kan göra allt med alla kan göra något.
 
Cos we all Know one hand alone. Can never move a rock of stone. It takes us all, me and you. If we all give a little. We can make this world a home for everyone.
 
 
Till mina bröder och systrar i Ryssland! Ni kämpar inte förgäves. Vi är med er! Med kärlek ska vi kväva hatet!

För sex år sedan träffade jag min sambo första gången. På Centralstationen i Göteborg. Det var kärlek vid första ögonkastet. Ni vet den där pirrande känslan i magen? Vi flyttade ihop och har sedan dess hängt i hop i vått och torrt. I nöd och lust. I storm och stillhet. Att ha förmågan att älska någon är vackert, mycket vackert! Därför rinner mina tårar när jag följer vad som händer i Ryssland. Där är inte all kärlek lika mycket värd. Där får man inte hålla hand om man som kille älskar en annan kille. Eller om man som tjej älskar en annan tjej. Där är det numer förbjudet att "propagera" för kärlek. För det är så jag ser det. Kärleken är blind. Kärleken är lika vacker oavsett i vilken form den visar sig. Kärleken är oskyldig och ren. Att människor av samma kön som råkar älska varandra dagligen förtrycks, misshandlas och till och med avrättas i vissa länder slår mig som ett hårt slag i magen hela tiden. Varför? Jo för att jag är en av dem. Det är mina systrar och bröder som förtrycks, misshandlas och spottas på. Det är mina systrar och bröder som blir föremål för det ofattbara hat som riktas mot gaymänniskor i många länder. Nu senast i Ryssland som ligger väldigt nära Sverige. Jag är inte mindre värd än någon annan. Min kärlek är lika stark som din kärlek. Jag är inte kriminell. Jag är bara en människa, som råkar älska en annan människa. Han heter Johan. Jag önskar av hela mitt hjärta att mänskligheten någon dag blir fri från fördomar, hat och våld som riktas mot människor vars enda "fel" är att de älskar. Jag tänker på mina bröder och systrar i Ryssland. Jag tänker på mina bröder och systrar runt om i hela vår värld. Jag heter Michael, jag är sångare. Jag älskar! Jag vill kämpa varje dag jag lever för alla människors lika värde. Jag vill kämpa för att mina bröder och systrar också ska få älska så som jag får. Om det är någon som undrar varför vi "måste" ha en Pridefestival så hoppas jag att ni nu fått ett svar på det. Det är inget "Jippo". Det är en hyllning till de människor som lider, som har mördats, som har misshandlats och som har förnekats sin rätt att älska.
Tack för att du läste. KRAM // Michael Mårtensson
 
 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0