Personalmöte, fina ord och skolavslutning
Förra veckan så kom skolavslutningen. Jag må bara vara en i personalen men jag blir ändå rörd av att se och höra barnen sjunga. Se dem stå där upppiffade, solen lyser på dem, familjerna som står och tittar på dem. Man kände hur det brände bakom ögonlocken. Inte blev det lättare när man fick presenter och blommr. Men det som tog mest, där jag inte kunde stoppa tårarna, var när en mamma kom fram till mig och kramade om mig och sa *Tack för all kärlek du ger min dotter. Du är speciell för henne*
Dagen efter så var skolan stängd eftersom vi i personalen skulle till Bålsta för personalmöte.
Ja men det är ju sommarlov så den ska väll vara stängd kanske ni tänker. Nix. Vi har fritidsverksamhet oxå :)
men torsdag och fredagen (fredagen skulle vi vara på skolan) var det stängt för 2 dagars personalmöte.
men torsdag och fredagen (fredagen skulle vi vara på skolan) var det stängt för 2 dagars personalmöte.
Torsdagens möte var på ett hotell och det första vi gjorde var att äta frukost. Vi satt ute och det var fin utsikt.
Nog hade vi att göra alltid men jag tycker det var kul. Man får umgås på ett helt annat sätt.
Nog hade vi att göra alltid men jag tycker det var kul. Man får umgås på ett helt annat sätt.
Och jag gjorde såklart en Maria. Göra bort mig eller göra något dumt. Vad jag gjorde ska jag inte gå in på men berättade det för min grupp (vi var uppdelade för uppdrag) och sedan när jag var på toa så kommer två arbetskamrater in och en av dem sa med glatt skratt att jag var så härlig. Jag påpekade att jag var där och det blev mer skratt.
Helen ska ju sluta hos oss och hon hade sytt en mössa var åt oss och valt mönster efter hur hon tycker att vi är. Jag minns inte hur hon beskrev mig för jag blev rörd av allt snällt hon sa. Det roliga är ju att den kändes verkligen som jag. Mönstret alltså. Rymden.
Helen ska ju sluta hos oss och hon hade sytt en mössa var åt oss och valt mönster efter hur hon tycker att vi är. Jag minns inte hur hon beskrev mig för jag blev rörd av allt snällt hon sa. Det roliga är ju att den kändes verkligen som jag. Mönstret alltså. Rymden.
Vi var såklart inte de enda människorna på stället. Konstigt vore det annars. Och det gick runt någon snubbe med värsta mistluren för att samla sitt gäng. Han måste tappa bort dem ofta. Märkte att Måns var bra sugen på att trycka upp den någonstans på han ha ha ;)
