Natten då allt blev knäppt

Just ja. Skulle ju berätta om den där natten i Stockholm. Det är nästan 1 vecka sedan det hände nu. Jag skulle ju på 3 arbetsinterjuver på måndagen och hade varit ute på kryss under helgen och Leone hade sagt att jag kunde sova hos henne mellan söndag - måndag. Jätte snällt :) Dock så hade hon blivit sjuk och hade sovit hos siona föräldrar de senaste nätterna, vilket hon skulle göra nu oxå. Vilket var bäst för oss båda tyckte hon. Så jag mötte upp henne en snabbis och fick hennes nycklar oså smsa hon mig adress och portkod så att jag skulle ha det sparat.

Jag åkte hem till hennes lya och lämnade väskorna och sen drog jag iväg för att möta Suzz. Eftersom min mobil hade lite batteri så smsa jag familjen och sa att jag klivit av båten o allt var bra men att jag hade lite batteri o att jag skulle ladda när jag kom tillbaka till lyan. Där borde jag ha reagerat men icke. När jag några tim senare satt på tunnelbanan påväg tillbaka så kom jag på att min mobil nu var död. och vart fanns portkoden? Jo i mobilen. Jag höll tummarna att nyckeln skulle funka till porten oxå. Men nej. Vad fan skulle jag göra nu?

Jag drog till centralen för att ta en av datorerna där och se om leone eller någon av våra gemensamma vänner var inne på facebook. Vad ser jag, jo de har tagit bort de datorerna för att de bygger om och bussterminalen var stängd. Vad fan. Frågade en vackt om han visste någon med iphone laddare men icke. Och han ställde mig en fråga om SJ. Ingen av oss hade koll.

Det enda jag kunde komma på var att åka tillbaka och hoppas på att någon kom hem eller gick hemifrån vid 1 på natten. Hade redan stått en stund utanför när jag var där tidigare men ingen. Jag hade vid det här laget vandrat runt i nån timme och kom att tänka på Suzz som sa att hon ville att jag skulle höra av mig när jag kom in. Fast hon kanske hade glömt det.

Väl nere i tbanan ser jag att det är 15 min tills den ska gå. Jag bestämmer mig för att gå upp igen. Då hör jag någon säga mitt namn och där står min gamla arbetsförmedlare. Hon blev en räddande ängel. Jag kunde inte Leones nr utantill (jag suger på siffror) så vi försökte ta oss ut på nätet med Kristinas mobil som är några år äldre än min. Och som tur var så var inte Leone hemlig så jag ringde upp från Kristinas mobil. den visar dock hemligt nr tror jag och Leone tryckte av. d förstår jag. Klockan var mitt i natten. jag smsa o sa att det var jag o sedan ringde jag upp igen efetrsom kristina sa att det ej gick att smsa till den telefonen. Då svarade hon. Stackaren. jag ville ju inte väcka o störa men då fick jag koden i allafall o kristina skrev ner den.

Klockan strax efter 1 kom jag in i lyan. Klickar på datan för att ladda mobilen och jag hade fått flera sms o missade samtal. En av personerna var Suzz. Hon hade inte alls glömt och hon hade blivit orolig.

Jisses vilken natt. trött efetr 2 nätters party på båt oså en natt me vandrande. Ändå kunde jag inte somna på en gång. Gissar att kroppen var så laddad efter allt. jag hade tur som träffade Kristina. Vad hade annars hänt. Alla mina vänner har portkod på sina hus så vitt jag vet. Hädanefter måste jag se till att ha mobilen laddad när jag har något viktigt i mobilen. Nu efteråt kan jag skratta åt det men just då var det inte kul
Suzanne
2012-01-15 @ 15:38:31

Jaa, du höll minst sagt på att skrämma livet av mig. Satt här hemma och pratade med Thomas om det och han försäkrade om att det säkert inte var något annat än förseningar på t-banan, men jag blev inte lugnare för det inte! Sååå... ha alltid telefonen laddad nu unga dam! skratt

Maria Bredin
2012-01-15 @ 15:52:15
URL: http://mariachen.blogg.se/

Suzz: Lovar ;)

Mikkis
2012-01-16 @ 22:12:58
URL: http://mikkismusse.blogg.se/

Jisses snacka om tur i oturen!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0