Var in på banken idag precis innan de skulle stänga. Killen i kassan sa att han strax skulle ta hand om oss för han kunde inte göra 2 saker samtidigt. Fråga inte varför men jag kunde inte vara tyst
Jag: Nej du är ju man
Han skrattade till lite och sa att det stämde ju.
När det var min tur så lämnade jag fram pengarna och insättninglappen medans jag granskade honom. Han såg bra ut. Hade vissa drag av Emil Esborn. En Emil när han bär glasögon.
Han: Detta är ett igenkänt namn
Jag såg nog ut som ett levande frågetecken.
Jag: Va? Borde jag känna igen dig?
Han: Kanske det
Jag: Känner vi varandra
Han: Nja, om jag säger brogårdsvägen Lit
Jag: Per?
Han nickade.

Per. Lilla Per. Gud vi har inte setts på massor med år. Vi lekte ihop som små då vi har stugorna inte långt ifrån varandra. Vad kul det var att mötas igen. Han hade fått anställning i måndags där på banken berättade han. Nästan så att jag har lust att knalla in på banken och fråga om han vill ta en fika så vi kan snacka gamla minnen. Jag minns han bara som en liten blond tuss. Eller som bilden jag såg på han när han gick gymnasiet, en långhårig grabb. Och nu är han korthårig, vuxen och bankman