Nu ska jag erkänna nått. Jag har en gång varit en sån som har skurit sig själv. Och det är mycket vanligare än många tror. Numera tänker jag ibland *hur kunde jag vara så dum* men det är lätt att vara efterklok. Och mår man jävligt dåligt så kan man göra mycket dumt. Jag bodde på den tiden ihop med en tjej som inte är helt frisk (Hon fick mig att må fruktansvärt dåligt). Hon brukade ibland titta på när jag skar mig. Jag önskar att jag hade bett om hjälp men hur ofta gör en människa det när han är psykiskt instabil. Jag ville ju inte ens inse vad hon gjorde mot mig. Människor som tar sig i kragen och ber om hjälp, ni ska vara stolta över er själva.
Nån av er som läser nu kanske är en sådan som skär sig. Är du en sån som vet att det är fel eller blundar du. Vad du än är så snälla, be om hjälp. Att skära sig är ett bevis på att nått är fel. Väldigt fel.

Jag fick några R. Eller jag fick många men de flesta sitter innom mig. Men på armen finns 2 st R (skar mig på benen oxå) och ett av dem syns väldigt mycket. Förr skämdes jag över att de syndes. Nu har jag accepterat dem. Frågar nån så erkänner jag vad som har hänt. Jag kan inte göra det ogjort även om jag vill. Visst har känslan kommit tillbaka att man varit sugen men har aldrig gjort det igen och jag hoppas att jag slipper det.

Var inte rädd att be om hjälp