När jag slutat jobbet idag så stannade kag kvar för att fixa med lite saker. Min mobil ringer. Det är mamma som undrar om jag var på väg hem. Nej jag är kvar på jobbet svarar jag. Hon undrade om jag hade pengar. Det första jag kom att tänka på då var att hon skulle föreslå att hon, jag och Tobbe skulle åka och handla. Vi gör det ibland eftersom min bror har bil. Men tyvärr så var det inte så. Det visade sig att Zac var dålig igen och mamma sa att det vore egoistiskt att försöka hålla han vid liv. Jag la ihop det jag jobbade med och stack in på avdelning där de sa i kör *är du kvar?*.
Sen tog jag bussen hem till mamma. Tobias var oxå på väg. Han var tvungen att gå tidigare från jobbet.
Hemma hos mamma så satte jag mig på golvet och gosade med Zac. När Tobbe kom så åkte vi till djursjukhuset. I bilen började jag gråta. Jag började lite lätt på bussen mot mamma redan men nu var det totalt kört. Jag satt med fingret inne i buren och smekte Zacce. Jag sket i om folk tittade på mig. Jag bara grät.

Mamma satt med honom i famnen och man såg att han var väldigt dålig. Han fick en spruta för att somna. När han hade somnat skulle han få sprutan som fick han att somna för alltid men den sprutan behövdes aldrig. han dog där i mammas armar innan sista sprutan. hans kropp hade laggt av. Vi hade inte kunnat rädda honom ens om vi hade försökt. Han orkade inte längre.

Jag kommer aldrig glömma kvällen jag hämtade honom. Det var jag, Hanna och pappa. Zac skrek hela vägen hem och jag gick i 1a ring. Kommer att se tillbaka på allt han har gjort och skratta.
12 år blev han min älskade Zac.

Hälsa alla där uppe älskade vän
Älskar dig :´(