När man är i en kris så kan ett enda ögonblick betyda så mycket. Detta hände för några år sedan. Jag var ner till Sandviken utanför Gävle. EMD skulle spela där o dagen efter skulle jag till Stockholm så det passade bra.
Det var mitt i natten. Jag satt (med en exkompis) i en soffan som stod i korridoren nästan vid vårt hotellrum när Erik dök upp. Vi snackade lite. Kramades en hel del. Ska inte gå in på detaljer. Men som han är som person, som denna stund var så blev jag så glad. Folk kände inte igen mig dagen därpå.

Man måste ha varit i min kropp för att förstå vad känslan, att förstå vad denna lilla stunden gjorde med mig, för mig. Ett enda litet ögonblick kan göra så mycket