Vad mycket minnen man har egenkligen. På de senare åren har det blivit betydligt fler eftersom jag är ute på saker mer än förr. Jag mins faktiskt när det började och det var min aldra första kryssning som blev en försmak på vad komma skall.

Vissa saker glömmer man inte. Som tex härom året när jag, Stina, Dennis och Camilla skulle till Hedesunda. Ha ha vi gick i typ 2 timmar om inte mer. Fan aldrig igen ;) Men det är nått man kan skratta åt nu



Sen behöver det inte vara några stora grejer heller som kan sätta en härligt minne.
Finns ju en sak som jag aldrig kommer att glömma. En sak som fick mig att bli glad. Och som fick mina polare att gapa. De hade aldrig sett mig så glad. Undra om jag inte till och med skrämde Tiia ;)

Det är faktiskt Stina som fick mig att börja ut och åka. Första kryssningen så var det bara andra gången som vi sågs. Jag mins att jag velade en bra stund om jag skulle följa med. Jag kände ju inte människan. Hon kanske var en mördare. Men jag lever som ni ser, fastern hennes väckarklocka var nära på att ge mig hjärtproblem ;)

Jag är glad att jag fotar så pass mycket som jag gör. Då blir det lättare att minnas vissa saker :)

Jag bär många minnen, både bra och dåliga innom mig.
Men tack Stina för att du fick ut mig på detta <3