Att jag är trött är inte så förvånande. Jag har mig själv att skylla när det gäller det. Och jag trodde faktiskt att det skulle vara värt det. Men nu hände ju saker som inte direkt var planerat. Hade inte dessa saker hänt så hade tröttheten säkert varit värt det.
Nu vet jag inte. Eller jo på sätt o vis. Det är halvt värt det.
Man får tänka att det kunde ha varit värre men jag skulle inte vilja göra detta igen.

O vad tusan snackar jag om? Det har med Åre att göra men jag tänker inte dra upp det nu för jag har ingen aning hur långt inlägget skulle bli. Antagligen så kommer Stina oxå skriva om det.

Även om det var en del negativa saker så har jag ändå inte blivit skrämd för att ta lite risker.